På safari i Ngorongoro och Serengeti – Tanzania

Safari! Denna ganska trista novembermorgon när allt är helt grått utanför fönstret ska jag få åka på safari. Nya Afrikaäventyr väntar och den här gången styr jag kosan mot Tanzania. Safari och Zanzibar står på agendan.

Resan går smidigt med mellanlandning i Istanbul. Vi landar extremt tidigt på Kilimanjaro flygplats där våra guider Efraheim och Sam väntar på oss. Vi får några timmars sömn på Mount Meru Game Lodge och en riktigt god frukost på terassen. På fältet framför oss betar zebrorna. Vi far vidare upp mot Karatu och Gibbs Farm.

Vi spenderar en härlig eftermiddag på Gibbs. Gibbs är i princip helt självförsörjande vad gäller mat och det enda man köper in utifrån är (förutom dricka förstås) ananas och kokosnötter. Allt annat odlar/föder de upp själva från örter, grönsaker, kaffe, ägg och kött. Kvaliteten på maten håller hög standard och de fina smakerna i råvarorna kommer tydligt fram.

Förutom en rundtur bland trädgårdslanden och mitt livs första försök att mjölka en ko, hinner vi även med en eftermiddagspromenad längs byvägen i solnedgången. En bättre start på Afrikaresan är svår att få!

Jag vaknar till en härlig morgon och får njuta av den färgstarka soluppgången. En god kopp kaffe i den ljuvliga trädgården hinns med innan det är dags för resans första viltspaning

Vi hinner inte mer än passera infarten till Ngorongoros naturskyddsområde innan vi stöter på vårt första lejon. Hon ligger i morgontimmen och lapar vatten i en liten pöl och plirar misstänksamt på oss. Vi förstår snart varför hon är på sin vakt när vi hör att hon har ungar i närheten.

Utsikten över kratern är vidunderlig! Ngorongorokratern är en liten del av Ngorongoros naturskyddsområde och är världens största caldera (en kraterliknande formation som bildas när en vulkan kollapsar) med sina nästan två mil i diameter och med väggar på mellan 4-600 meter. Långt där nere på botten kan man se en mängd djur i form av små prickar. Det är inte för inte Ngorongoro kallas för Edens lustgård på jorden.

Vi kör längs kanten för att nå nedfarten. Vägen vindlar sig ner och det första som möter oss på botten är ett par bufflar som står och mumsar på lite torrt gräs. Regnperioden är sen och kraterbotten är brunbränd. Vi kör längs de små vägarna och djuren radar upp sig; babianer, zebror, gnuer, elefanter, lejon, hyenor, de gulliga små vårtsvinen med sina svansar rakt upp i luften… det enda vi inte ser är leoparden.

Landskapet är minst lika fascinerande som alla djuren och här visar sig naturen i hela sin storslagna prakt.

Serengeti och Wilderness Tented Camp

Till slut måste vi tyvärr åka vidare då vi har en lång färd framför oss. Vi får nu lära oss vad afrikansk massage innebär när vi skumpar fram genom det torra, nästan ökenlika landskapet på vägar som är allt annat en jämna. Vi når Serengetis portar när solen sakta börjar gå ner och nu ändrar landskapet karaktär. Gräset blir längre och en och annan kopje börjar dyka upp och i det mjuka solnedgångsljuset glimmar landskapet i guld. En ståtlig lejonhanne skakar loss sin stora man i motvinden och lufsar sakta bortåt horisonten. Kopjerna försvinner och akaciaträden tar vid, försvinner och ersätts av buskage och helt plötsligt dyker vår tältcamp upp väl gömd i naturen. Det är obeskrivligt skönt att vara framme och kroppen känns ganska mör efter en lång dag. Men sinnena är fyllda av underbara upplevelser!

Vi får vår varmvattenranson och det är skönt att skölja av sig allt damm. Man känner sig flera kilo lättare efter duschen och går med lätta steg mot mässtältet där en god middag serveras.

Jag behöver väl inte säga att jag somnar ovaggad.

– Visste ni att det passerade 28 lejon genom campen igår när ni satt och åt middag?

Det är vad camppersonalen berättar för oss när vi kommer upp till frukost!

– Ni måste skoja, varför sa ni ingenting?!

Tydligen är det så att eftersom man är så pass oskyddad är det bättre att ingenting säga eftersom de inte vet hur gästerna reagerar och det låter väl vettigt, men jag hade ju gärna sett alla lejon…

Idag har vi en heldag på savannen så efter en god frukost packar vi ihop våra saker och skumpar iväg. Vi kommer inte många meter förrän vi ser lejon i varenda buske så vi konstaterar att det måste vara ”vår” middagsgrupp. Djuren radar verkligen upp sig denna förmiddag. Förutom lejon ser vi zebror, elefanter, giraffer, gnuer, dik-dikantiloper (som är savannens minsta antilopart), Thomsongaseller, krokodiler, flodhästar…

I flodhästdammen var vi med om en riktigt läskig incident då det var några turister (inte i vår grupp!) som hade det dåliga omdömet att gå fram och stå enbart några meter från flodhästarna som låg och dåsade i den varma solen. Extremt obetänksamt om man tar med i beräkning att flodhästen är extremt snabb i anfallen och är det djur som åstadkommer mest skador på människor som besöker savannen. I det här fallet gick det bra för turisterna men mindre bra för den stackars flodhästunge som blev uppäten av sin mamma i det tumult som uppstod… Naturen är ibland grym.

Lunchen intogs på en kulle med vidunderlig utsikt över savannen. Tanken var att vi skulle åka vidare till vår nya lodge men ryktet gick bland guiderna att det fanns leoparder i närheten så planen ändrades snabbt och vi gav oss iväg på leopardjakt. Och där, äntligen, fick jag se leoparden uppkrupen i ett träd lojt kikandes på oss. Vilken lycka!

Intimate Places Camping

Vårt boende för natten, Intimate Places Camping, var uppsatt på en helt bedövande vacker plats med kopjer i fantasifulla formationer, akacior och öppet savannlandskap. Moru Kopje måste vara en av det absolut vackraste platser jag någonsin besökt! Det här är camping på en helt annan nivå än man kan föreställa sig när man hör ordet. Här är det ordentliga tält med dusch, toalett och riktiga sängar! Helt magiskt!

Dagen avrundas vid lägerelden och där i gräset framför oss skrider en leopard majestätiskt fram. Kan man ha det bättre?

Nattsömnen har avbrutits vid flera tillfällen av lejonljud och hyenornas skrik. Jag tycker verkligen det är en av de absolut största fördelarna med att bo i tältcamp, den att man verkligen känner, hör och doftar naturen så ofantligt nära.

På väg mot mässtältet ser jag Sam, en av våra guider, stå och peka upp mot kopjen bakom och där uppe sitter ett lejonpar och följer min väg mot tältet. Det är väl de lejonen, får man förmoda, som stört min skönhetssömn. Inte mer än rätt kan jag tycka när jag inkräktar så nära på deras revir.

Det blir lite viltspaning på väg mot den lilla flygplatsen Seronera där vårt plan väntar för att ta oss till Zanzibar. Vi säger hej då till våra fantastiska guider Efraheim och Sam och ger oss iväg på en inte helt trevlig flygtur till först Arusha. Eftersom planen är små och man flyger över vulkanerna blir det ganska mycket turbulens vilket känns i magen. Efter att både vi och planet fyllt på bränsle går färden vidare betydligt bekvämare och snart är vi på Zanzibar.

//Cathinka

---

Läs om våra resor till Tanzania här.

Mer fakta om Tanzania kan du få i vår Reseguide Tanzania