Namibia – röda sanddyner, ökenlandskap och världens näst största flodsänka

Vi har flugit hit med Air Namibia via Frankfurt. Nattflyget var inte helt fullbokat så jag kunde sno åt mig två platser och sov därför ganska hyggligt. Efter att alla fått sitt bagage ger vi oss iväg till hotell Hilton Windhoek för brunch och visning av hotellet. Totalt består gruppen av ca 25 personer från Skandinavien och nordöstra Europa som under en dryg vecka ska slussas runt på olika platser i Namibia för att lära oss vad landet har att erbjuda. Min grupp, Contrasting Landscape, består av totalt sex personer och vi ska så småningom resa söderut och besöka några av Namibias olika ökenlandskap. Först ska vi dock till Swakopmund vid kusten.

Vår guide Don, en riktig engelsk gentleman, kör oss de ca 40 milen ner till kusten dit vi anländer under sen eftermiddag. En surrealistisk känsla kommer över oss vid ankomst. Efter den långa färden söderut i ett ganska kargt, mycket varmt och soligt landskap har vi nu ankommit en stad/by som ser ut som en tysk badort, det är ganska grått och fuktigt och ca 15 grader. Hur kan det skifta så mycket så snabbt?.

Vi övernattar på Hansa Hotel som än mer understryker den europeiska känslan. Är vi verkligen i Afrika? God trerättersmiddag bestående av fisk.

 

Vi går upp tidigt eftersom vi ska vara i grannstaden, Walvis Bay kl 9 där vi ska bege oss ut på båtutflykt. Det blir fyra härliga timmar till havs. Vi får se delfiner, sälar i massor, pelikaner och flamingos. Det hela avslutas med en fantastisk ostronlunch i båten samtidigt som himlen spricker upp. Vilken start på resan!

Väl tillbaka i Swakopmund hinner vi med några hotellvisningar innan det är dags att checka in på vårt hotell för natten, Swakopmund Guesthouse. Mysigt ställe. Vi hinner knappt byta om innan det är dags för kvällens hemliga äventyr. Vi blir upphämtade i bilar och körs ut i det så kallade månlandskapet, en karg stenöken, där vi blir bjudna på mer ostron och champagne för att sedan köras vidare in i en stengryta där det har dukats upp för middag. Berget är dekorerat med hundratals lyktor och vi bjuds på uppvisning av eldslukare och äter god mat. Mysig kväll!

Väl hemma igen sover vi mycket gott.

Idag är det arbete på riktigt med workshop i Walvis Bay. Vi får träffa massor av människor från Namibias turistnäring som berättar vad de kan erbjuda. Man inser snabbt att man måste tillbaka hit till Namibia för att uppleva allt vi inte kommer hinna med denna gång. Dagen avslutas med en gemensam middag för deltagare och utställare. Trevligt!

Vi bor på Brigadon Guesthouse. Charmigt!

Frukosten serveras på verandan utanför rummet. Vi har några timmar ledigt på förmiddagen innan vi ska vidare så frukosten kan avnjutas i lugn och ro. Vi myser runt en stund på marknaden i Swakopmund och handlar lite souvenirer.

Sedan är det dags för äventyr. Vi får flyga ett litet femsitsigt, enmotorigt propellerplan söderut nedför kusten, över skeppsvrak, enorma sanddyner, sälkolonier och diamantgruvor. 1,5 timme i luften innan vi är framme i Seserim, Namiböknen. Vilken upplevelse!

Vi bor på mycket trevliga Sossusvlei Lodge. Lodgen är känd för sin goda viltbuffé. Vi äter springbock, impala, kudo, struts, zebra…massor av rätter jag aldrig smakat förut.

Avfärd redan kl 6 när grinden öppnar in i Sossusvlei. Det gäller att fånga det tidiga morgonljuset för att beskåda sanddynerna när de är som vackrast. Vår guide för dagen och tillika gårdagens pilot, Jan, är inte bara extremt kunnig vad gäller flora och fauna utan han är dessutom fotograf och hjälper oss med rätta vinklar och inställningar på våra kameror. Sanddynerna är enorma, flera hundra meter höga i en vacker röd färg. Trots att jag har tittat på hur många bilder som helst härifrån innan jag kom tappar jag ändå andan av naturens skönhet. Vi promenerar genom öknen ner till Dead Vlei och så är jag äntligen här på detta märkliga ställe; detta döda landskap som ändå är så magiskt vackert. Det tas mycket bilder på döda träd mot röda sanddyner… Magen börjar knorra och det är dags för frukost. Lodgen har dukat upp en helt otrolig frukost under ett akaciaträd. Det blir en morgon som läggs i det lilla skrinet med stora livsögonblick!

Stärkta av lite mat och kaffe i magen är det dags att bestiga en av dessa enorma sanddyner. Utrustade med ordentligt med vatten knatar vi friskt iväg. Det är ett steg framåt och ett halvt steg tillbaka som gäller upp mot toppen. Jan har tröstat oss med att det ju inte är så varmt idag men nu när klockan börjar närma sig lunch är nog temperaturen runt 35 grader. Som tur är fläktar det lite så värmen är inte alltför besvärande och det är definitivt värt vandringen för utsikten från toppen är bedövande vacker!

Tillbaks på lodgen får vi en liten stund vid poolen med svalkande bad innan det är dags för äventyr igen. Nu ska vi åka fyrhjuling på savannen för en sundowner (drink i solnedgången). Det är första gången jag provar en fyrhjuling och jag måste erkänna, trots att jag av princip är emot den här formen av ljudliga leksaker i naturen, att det är väldigt roligt!

Det blir en magisk kväll under den afrikanska stjärnhimlen med god mat och trevligt sällskap.

Idag väntar oss en lång dag i bilen. Vi ska ta oss nästan 60 mil söderut till Fish River Canyon, världens näst största canyon efter Grand Canyon i USA.

Nu blir man verkligen varse om hur lite människor det bor på denna enorma yta som utgör Namibia. Namibia är dubbelt så stort som Sverige och det bor två miljoner människor här. Vi åker i fyra timmar och under den här tiden möter vi två bilar och fyra människor. Det råder ingen trängsel direkt…

Det blir lunch och bensträckning i den lilla byn Helmeringhausen (ca 10 hus, bensinmack, bilverkstad och guesthouse). Framåt kvällen är vi framme på Canyon Lodge där vi ska tillbringa natten. Det ligger otroligt vackert inbäddat i stenklipporna. Vi skyndar oss att slänga på oss badkläder för att hinna ta ett dopp i poolen innan solen går ner. Sundowner serveras vid poolkanten där vi sitter och njuter av solnedgången. Vad jag är lyckligt lottad som får uppleva detta!

Fish River Canyon är mäktigt! Det är en enorm spricka i marken som sträcker sig ungefär tio mil. Under vinterhalvåret (det vill säga deras vinter som är under april-oktober) kan man vandra längs hela sprickan men nu är det avstängt eftersom det är för varmt.

Vi packar in oss i bilen igen för att köra norrut mot Kalahariöknen. Vi kör nu längs huvudvägen så den är mestadels asfalterad. Vi intar våra lunchboxar vid ett annat naturfenomen nämligen i Quiverskogen.

När vi närmar oss Kalahari så mulnar det på och regnet börjar droppa. Himlen spelar upp ett magiskt skådespel där blixtarna avlöser varandra. Strömmen har gått vid Zebra Lodge där vi ska tillbringa natten. Personalen tänder en massa ljus överallt så det blir väldigt mysigt. Lodgen har bara åtta rum så här är man verkligen ett med naturen. Kalahariöknen är sanslöst vacker med sina böljande vågor av riktigt röd sand, gulgröna grästuvor och låga träd.

Upp tidigt för safari. Vi får möta giraffer, zebror, strutsar, springbockar, impalor, ökenrävar och lejon. Vilket fantastiskt avslut på en fantastisk resa!

Vi styr kosan mot Windhoek där allt började för åtta dagar sen och möter upp de andra grupperna för en liten avskedsceremoni. Alla verkar oerhört nöjda med vad de har fått uppleva.

Trött men lycklig kliver jag på planet för färd hemåt.

Namibia är ett oerhört fascinerande land med sin fantastiska natur och sina många olika folkgrupper. Jag hade höga förväntningar inför resan och de uppfylldes med råge! Nu vill jag tillbaka och se allt vi inte hann med, norrut till Damaraland, Etosha och Caprivi men även tillbaka till alla platser vi nu fått förmånen att besöka men med lite mer tid för att än mer kunna njuta naturens under.

//Cathinka