Dominica – ekoturisternas okända paradis

Sin magnifika natur, vänliga befolkning och rika kulturarv till trots, är den karibiska ön Dominica fortfarande ett okänt resmål. Ofta förväxlad med Dominikanska republiken, är Dominica något helt eget, ett orört paradis för naturälskare och ekoturister som aldrig verkar förändras. Här ligger det svenskägda Hibiscus Valley Inn, ett naturnära boende och resultatet av en kvinnas kärlek till Karibien och Dominica. 

Det kan tyckas märkligt att Dominika inte är mer välkänd som destination. Med två tredjedelar täckt av skyddad regnskog, hisnande vattenfall och världens näst största kokande sjö, är Dominika ett paradis för ekoturisten, och väl förtjänt sitt smeknamn ”världens naturö”. 

Läs mer: Våra resor till Dominica

Här ligger Hibiscus Valley Inn, ett litet guesthouse som handlar om drömmen om en annan verklighet. En verklighet bortom Sveriges gråtunga skyar, där människorna är gladare, lugnare och i harmoni med naturen. Där man har koll på grannens barnbarns födelsedagar eller när någon går bort. Allt började när Norun Persson åkte till Dominica på semester och blev kär. Kär i den gröna ön som påminde om hennes ungdomsdagar i Karibien innan massturismen och kommersen förstörde charmen, och som där och då bestämde sig för att bygga ett litet hotell på ön. 

– Jag minns att jag var 15 år och satt på flaket på bilen. Vi var på Dominica på semester och plötsligt stannar mamma bilen och säger ” här ska det vara”.  Förutom ett antal bananplantager och den lokala floden fanns… ingenting. Men mamma såg potentialen och hade redan bestämt sig. Något år senare kom vi tillbaka och började bygga. 

Daniel Nunez berättar om händelsen över telefon en varm augustidag. Han är hemma i Sverige över sommaren men ska snart åka tillbaka till Dominica. Han är son till kvinnan vars dröm om ett annat liv startade allt, och är högst delaktig i det dagliga arbetet sedan flera år tillbaka. Även om det inte var tanken från början. 

– Jag gick på Handelshögskolan i Göteborg, och höll på med friidrott på landslagsnivå. Man måste vara hundra procent fokuserad men istället vandrade tankarna hela tiden tillbaka till Hibiscus. Då flyttade jag ner. Tanken var att jag skulle stanna i tre månader och hjälpa mamma att hitta en manager. Nitton år senare är jag fortfarande kvar.

Det var lite av en chock att byta det vanliga livet i Göteborg och Handels till ett liv i regnskogen utan grannar och elektricitet.

– De första tre åren hade vi ingen elektricitet, och jag tvättade mig i floden intill Hibiscus. Det var väldigt spartanskt, men jag trivdes. I Sverige hade jag sömnproblem, men så fort jag kom till Dominica kunde jag lägga mig klockan åtta på kvällen och sova till sju på morgonen, och våra gäster vittnar om samma sak, berättar Daniel. Här kopplar man verkligen av. 

Norun ville inte ta några lån så allt har fått ta sin tid. Året efter att hon hade hittat platsen började bygget av en bungalow. När Daniel flyttade ner fanns det tre stycken. Under åren har man byggt fler hus och Hibiscus Valley In är i dag ett småskaligt boende som erbjuder fristående naturbungalows och semi deluxe rum i huvudbyggnaden. Här bor man bokstavligen med naturen som närmaste granne och vaknar och somnar till ljudet av rinnande vatten och fågelkvitter. 

Hibiscus Valley arbetar efter ekoturismens principer. Det betyder att de bedriver verksamheten med så litet negativt avtryck som möjligt på naturen, och så positivt avtryck som möjligt på det lokala samhället: 

– Vi gör vårt yttersta för att värna om naturen och lokalbefolkningen. Vattnet som rinner in i bungalowens kommer från en källa i bergen. En tredjedel av vår el kommer från vattenkraft på ön, och vi håller på och utforskar möjligheten att bli helt självförsörjande på el genom så kallad ”termal energy”, säger Daniel och berättar vidare: 

– Vi komposterar all mat. Vi odlar egna grönsaker som används i restaurangen, och det vi inte odlar själva köper vi i första hand från bönderna runt omkring. Vår fiskleverantör ligger fem minuter bort och all fisk som serveras är dagsfärsk. 

Hibiscus anställer lokalt och delar av personalen kommer från Carib-territoriet på ön, ett område på öns östra kust där den enda indianska ursprungsbefolkningen som finns kvar i Karibien bor.  ”När vi tar med gäster på guidade turer går vi också alltid hem och äter hos lokalbefolkningen. En mer autentisk upplevelse för gästen och pengar direkt i fickan för familjen. En win-win för båda”, säger Daniel. 

Samtalet lider mot sitt slut och när jag frågar Daniel vad han tycker bäst om med Dominica får han svårt att svara för det är så mycket:

– Människorna här har en helt annan inställning till livet. I Sverige är vi fast vid materiella ting. När Dominica drabbades av orkanen Maria för två år sedan som mer eller mindre ödelade hela ön, träffade jag människor som bara ägde kläderna de hade på kroppen, allt annat hade de blivit av med i orkanen. Men de var lika glada för det. Här har det materiella ingen betydelse. Levnadsstandarden är relativt låg på ön men människorna upplever inte att de saknar något. Här hjälps man åt och har koll på varandra. Sen är naturen något alldeles särskilt, betonar Daniel.

Med så många naturskatter är de många som trott att ön ska förändras och exploateras, men enligt Daniel är det sig fortfarande likt tjugo år senare: 

– Här kan du ha de vackraste vattenfallen för dig själv, eller en hel strand för den delen och du kan vandra i timmar i naturen utan att stöta på en själ. En anledning är att det är svårtillgängligt att komma hit, men det är en del av resan.  Hit kommer du som resenär, inte som turist, säger Daniel. 

Text: Hanna Anfelter